Höganäs egen Mick Jagger

Alla som dansat sig svettiga till Stenen Kryper vet att sångaren Lars Göte Nilsson har ovanligt stark scennärvaro och en utstrålning som lätt kan jämföras med stjärnor långt från Höganäs. Men själv trivs han lika bra ensam i skogen, med kikaren om halsen och fågelkvitter i öronen.

Hemma på gården i Smedstorp utanför Nyhamnsläge är det inte mycket som skvallrar om Lars Götes två stora intressen i livet – musik och fåglar. Men bandet Stenen Kryper bildades redan 1969 och fågelintresset väcktes en snöig och kall vinterdag för femtio år sedan.

– Jag och en kompis var i Jordbodalen i Helsingborg när vi plötsligt upptäckte några stora klumpar i ett träd. Efter en stund såg vi att det var tjugonio ugglor som hade dragit ihop sig i klungor för att skydda sig mot kylan. När vi kom hem kollade vi i en fågelbok och förstod att vi hade sett hornugglor.

Efter den upplevelsen bildade Lars Göte och två andra killar OFF, Ornitologiska Föreningen Falken. Men de gömde kikarna väl innanför jackorna när de cyklade iväg för att kolla på fåglar.

– På den tiden var det inte så coolt att skåda fågel, men jag släppte aldrig intresset. Jag var ofta i Gråläge hos mina morföräldrar och när jag och morfar gick ”kaninrundan” med hunden, brukade jag ta med mig kikaren. Och en sommar bodde jag och en kompis på fågelstationen i Falsterbo några veckor för att hjälpa till med ringmärkningen.

Om fågelskådning inte stod högt på tonårslistan över häftiga saker att göra, var det naturligtvis något helt annat med rock’n’roll. När Beatles kom gjorde Lars Göte och kompisen Björn ett mindre lyckat försök att bygga egna gitarrer, men startade i alla fall ett band ihop. Några år tidigare var Lars Göte på en av sina första konserter – Cornelis Vreeswijk på idrottsplatsen Harlyckan i Helsingborg. Han är fjorton år och vill ha en autograf av artisten.

– Trots att jag var rätt blyg på den tiden, gick jag bakom scenen efter spelningen. Där var fullt av folk och logen var en arbetarbarack som stod med dörren öppen. På något sätt hamnade jag på fel sida när vakten skulle stänga och var plötsligt inne i logen, ensam med Cornelis. Han frågade vad jag ville och jag lyckades få fram att jag ville ha hans autograf.

Cornelis tog fram ett kort som han signerade och sedan dess har Vreeswijk varit närvarande i Lars Götes liv. Men det var först för ett drygt år sedan bandet Märk Väl gjorde sin första spelning och sedan dess är det inte längre bara Stones-låtar på Lars Götes repertoar.

– Jag kände att jag ville göra något annat än Stenen Kryper och att jag måste kunna göra mer än det. Vreeswijks musik har jag lyssnat på sen jag var ung. När jag och Björn bestämde oss för att börja repa några av hans låtar kändes det bara så jäkla rätt.

Men den musik man framför allt förknippar Lars Göte med är Rolling Stones. När Stenen Kryper efter några års tystnad började spela ihop igen i mitten av 90-talet, bestämde de sig snabbt för att släppa både egna låtar och den sedvanliga cover-blandningen. Nu är det uteslutande de ­engelska rockikonerna som gäller.

– Det var inte kul att köra med en massa olika covers längre och Stones-låtarna är helt enkelt förbaskat roliga att spela. De har både drag och smärta, det är ballader, mycket tung blues och riktig rock – de innehåller allt och det känns i hela kroppen, framför allt när vi står på scen.

Och när Lars Göte sjunger Sympathy for the Devil eller Brown Sugar är det lika svårt för honom att vara still, som det är för publiken på golvet.

– Ibland kan jag känna att det kanske blir för mycket, att jag bara borde stå stilla och sjunga, men det har aldrig funkat. Jag kan helt enkelt inte göra på något annat sätt och om folk sen tycker att jag påminner om Mick Jagger, så är det inget jag tänker på och absolut inget jag försökt öva in.

Stenen Kryper har gjort flera hundra spel­ningar tillsammans, bland annat på Malmö­festivalen i somras, en konsert som bandades och några av låtarna därifrån kommer att läggas ut på nätet framöver. De får ofta förfrågningar även från stora fester och behöver inte jaga spelningar längre. Men Lars Göte skulle gärna renodla konceptet ännu mer.

– Vi gör ju inga exakta kopior av Stones låtar och spelar dem inte ton för ton. Stenen för­söker göra en egen grej, vi lägger vår egen känsla i musiken och jag tror att vi skulle kunna göra ännu mer show av spelningarna. Vara mer konsekventa, tänka mer på klädsel och utformning och göra riktiga konceptkonserter och inte bara klubbspelningar.

Men flera av medlemmarna i bandet har vanliga jobb vid sidan av musiken och en helhjärtad satsning på Stenen Kryper skulle ta mycket tid. Och Lars Göte själv är knappast sysslolös mellan repetitioner och spelningar.

För tre år sedan sålde han sitt företag Media­gården, ett tryckeri han haft i Höganäs sen 1985 och redan före det arrangerade han sin första fågelskådar-resa. Idag driver han Birdwave, en butik och resebyrå med inriktning på natur och fåglar. I sommar arrangerar han för första gången en resa till Armenien och då kommer även kultur och historia spela en stor roll.

– Det jag framför allt gillar är att sätta ihop en bra resa och sen få respons från dem som var med. Jag åker alltid iväg och rekar innan jag bestämmer mig för ett nytt resmål och mycket hänger på samarbetet med duktiga guider på plats.

För Lars Göte är själva naturupplevelsen lika viktig som att upptäcka ovanliga fåglar och han har även märkt ett växande intresse för kultur.

– Alla delar av resan hänger ihop och jag jobbar mycket med att hitta rätt boende och bestämma utflykter som verkligen tillför något.

Tidigare i höstas ledde han en resa till Portugal och förutom fågelskådning på land, innehöll programmet även båtturer på Atlanten. De såg mycket sjöfågel på nära håll och Lars Göte själv fick ytterligare ett kryss på sin Europalista.

– Jag fick se en rüppelgam för första gången och det var riktigt kul. I vanliga fall häckar de bara söder om Sahara och nu är jag nog uppe i runt 520 arter i Europa.

Fågelskådning 2012 är något helt annat än det var 1962. Idag har flera tusen svenskar larm i telefonen, som piper så fort en ovanlig art skådats någonstans i landet. Många är med i Club 300 och samlar kryss på sin egen lista över Sveriges 502 dokumenterade fågelarter. Och när draget går samlas skådarna snabbt för att få en glimt av en sällsynt sångare eller trast.

För Lars Göte står havsfåglar högt på listan över favoriter och han är ofta uppe på Kullaberg när en hård västan tvingar liror och stormfåglar in mot land. Vid två tillfällen har svartbrynad albatross skådats i Sverige och första gången vid Hovs Hallar var Lars Göte med.

– För mig symboliserar albatrossen ­frihet, de gör som de vill och kan glid­flyga på ett sätt som sparar oerhört mycket energi. Sina första fem år lever de ute till havs, innan de för första gången åter­vänder till sin ö för att häcka. Det var väldigt speciellt att få se den här i Skåne och det var säkert tusen skådare på plats.

Samtidigt pågick ett utomhusbröllop på den klippiga kusten nedanför Hov på Bjärehalvön och efter ett tag började bröllopsgästerna och fågelskådarna prata med varandra.

– Det finns ofta en historia att berätta efter en skådning, det händer alltid ­något när så många människor samlas. Det är lätt att lära känna varandra, trots att vi bara ses när larmet går och man drar iväg med tubkikaren.

Även Lars Göte har upptäckt en art som aldrig tidigare hade skådats i Sverige, men det vara före internet och mobillarm.

– Den 27 april 1988 fick jag syn på en eremitskogstrast hemma i trädgården i Lerberget, där jag bodde då. Jag skulle visa min son småfåglarna ute på altanen när en ovanlig trast plösligt stod på gräsmattan. Innan det blev mörkt och den försvann lyckades jag ringa en handfull andra skådare som också hann se den.

För Lars Göte hänger fåglar och musik ihop, de är två sidor av livet som han har lika stort behov av.

– Fågelsång är musik för mig och jag tror det är lättare att lära sig känna igen olika fågelläten om man är musikalisk. Jag gillar stöket med spelningarna och älskar stillheten i skogen. För mig är livet ingen rak linje, jag måste blanda kickarna med lugnet för att må bra.

Men lika mycket som han behöver sina två stora intressen i livet, lika glad är han över att ha släppt tryckeri­branschen som han var en del av i nästan trettio år. Hans pappa var tryckare och själv började han som lärling vid tryckpressen efter lumpen, utbildade sig till offsetmontör och jobbade flera år på en reprofirma, innan han startade eget 1985.

– Jag har inte ångrat en sekund att jag sålde företaget. Det är underbart att slippa pressen det innebar att hela tiden försöka hålla jämna steg med den raketsnabba tekniska utvecklingen i branschen. Till sist hamnar man i en återvändsgränd med dyra investeringar som blir omoderna på bara några år. Det var verkligen en sten som föll från hjärtat när jag sålde.

Men en bra sak kom ändå ur trycke­riet – Tin Josefsdotter.

– Hon kom in en dag 2007 och ville ha visitkort, jag såg hennes ögon och kunde inte släppa tanken på henne. Det tog några månader, men sen flyttade vi ihop i Helsingborg och något år senare köpte vi gården här ute. I höstas fick hon jobb i Kristianstad, så nu pendlar vi fram och tillbaka och tar en vecka i taget.

När Lars Göte var barn och tonåring var mormor Hildeborgs och morfar Gotthards gård i Gråläge som ett andra hem för honom. Morfar hade inget vanligt jobb, han var både skrot- och fiskhandlare, drev ett rökeri hemma
på gårdsplanen och klippte folk i köket. När han och Lars Göte skulle gå på
cirkus drogs plånboken full av fiskfjäll upp ur bakfickan, morfar bläddrade bland hundralapparna och sade att
”det ska vi nog kunna ordna”. En annan gång fick den trettonårige pojken själv köra hem bilen efter fiskerundan, eftersom Gotthard skadat foten och
inte kunde köra.

– Morfar var en överlevare och han blev tidigt i livet min stora förebild. Han var nog lite som jag, han höll inte på med bara en enda sak och levde
ett gott liv på sitt eget vis.