Höganäs keramiska hjärta

Varje sommar kommer turister till Magasin 36, upptäcker Anders Johansson vid drejskivan och förstår inte alls var de hamnat. Den ursprungliga höganäskeramiken har de ju redan köpt på Höganäs Design Outlet. 

En gång var Höganäs Saltglaserat stadens stolthet, idag är det ett varumärke som ingen tar ansvar för.

Den keramik­produktion som för drygt sextio år sedan sysselsatte över hundra människor, är idag ett enmansföretag som drivs av Anders Johansson. Längst in i Magasin 36 har han sin drejarverkstad, där tillverkar han både de traditionella krusen och en modernare serie muggar, kannor och krukor. Han bränner i en liten gasugn som han lånar av Höganäs AB, som fortfarande även äger varumärket Saltglaserat.

– I snart två hundra år har det löpt en obruten röd tråd från mäster till lärling här. Om ingen kommer hit och lär sig hantverket av mig, klipps den av. Nu är jag den sista lilla trådstumpen och jag vill inte att kunnandet dör med mig.

Mitt emot Anders drejskiva öppnar sig en av de tre väldiga ugnar som finns kvar i lokalen och som man kan gå in i. De runda väggarna är täckta av tjocka lager mörkt brun saltglasyr, här inne har hundratusentals Höganäskrus fått sin karakteristiska, glansiga yta.

Höganäs och Kullabygden är som få platser i världen förknippade med keramik och krukmakare. Även om man drejade fat och lerkärl på andra ställen långt tidigare, var det när Höganäsbolagets lerkärlsfabrik startade sin verksamhet 1832 som keramiska bruks- och prydnadsföremål spreds till den stora allmänheten. Den lera som från början bara sågs som ett problem för kolbrytningen, stod snart för mer än hälften av Höganäsbolagets omsättning.

– I den här byggnaden började det som gjorde fiskeläget Höganäs till en stad på kartan, säger Anders. Här föddes keramiken som fortfarande präglar hela bygden. Om inte Saltglaserat funnits kvar nu hade det inte funnits någon keramisk tradition värd namnet i bygden längre.

Men på flera år har ingen på allvar värnat och tagit ansvar för den traditionen. Många som besöker Höganäs blir förvånade när de upptäcker Saltglaserat och redan har handlat höganäskeramik på outleten.

– Man skyltar till outleten och allt möjligt annat, men inte till det som verkligen är Höganäs ursprung, säger Caroline Löfström, som jobbar med Anders Johansson på Saltglaserat. Jag tycker att det är taffligt av kommunen att inte marknadsföra sina egna rötter på ett bättre sätt.

– Det låter osannolikt, men till och med folk som bor i Höganäs tror ibland att man menar Höganäs Keramik, när man pratar om Saltglaserat, säger Peter Nilsson på Kullabygdens Keramik i Nyhamnsläge.

Ulf Holmqvist är ansvarig för Saltglaserat på Höganäs AB.

– Företagsekonomiskt har inte Saltglaserat betytt någonting för oss på många, många år. Men vi har ett ansvar för företagets historia och det är viktigt för våra anställda att den historien är levande. Därför försöker vi på alla sätt stötta produktionen, utan att vara direkt inblandade.

På Saltglaserat har genom åren tonvis av lera förvandlats till framför allt avloppsrör, men även krukor, krus, kannor, muggar och allt annat som händer och fingrar förmått forma genom historien. Unga pojkar började som lärlingar i tonåren och efter något år vid drejskivan fick de ta sig an brännvinskruset, halvlitersflaskan som August Strindberg lät Carlsson ha dinglande runt halsen i sin roman Hemsöborna från 1897. Boken inleds med meningen som gjort det saltglaserade kruset berömt:

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Just det här citatet används märkligt nog inte av Saltglaserat i deras marknadsföring, utan av ­Höganäs Keramik. 1910 grundade Karl ­Andersson och Sigfrid Johansson det företag som långt ­senare skulle bli Höganäs Keramik och som ­aldrig tillverkat ett enda saltglaserat föremål.

Ulrika Gorefalt på Fiskars, som äger Höganäs Keramik, förklarar varför man har ett citat på sin hemsida, som handlar om en produkt som inte har någon anknytning till den egna tillverkningen.

– Det finns ingen historisk koppling mellan Höganäs Keramik och Saltglaserat, vi har alltid varit två separata bolag. Men Höganäs är ett centrum för lera och keramik och citatet har en igenkänningsfaktor i hela Sverige.

Ulf Holmqvist har inte sett Strindbergcitatet på hemsidan. Men han är medveten om att Höganäs AB inte lyckats värna sitt varumärke som man kanske borde ha gjort.

– Vi har inte varit duktiga på att främja Saltglaserat och har inte längre den nödvändiga kompetensen. Det är viktigt att produktionen lever vidare, men det finns bättre krafter som kan marknadsföra produkterna.

Den storskaliga produktionen av saltglaserat hushållsgods på Höganäsbolaget upphörde redan 1954, sedan dess har den hantverksmässiga tillverkningen stadigt minskat år för år. 1967 släppte bolaget till och med namnet Höganäs till Andersson & Johansson, som då bytte namn till Höganäs Keramik. Under årtionden verkade ett stort antal skickliga drejare och formgivare i deras verkstäder, flera av dem hade kommit från Saltglaserat och många gick sedan vidare till en egen produktion efter några år.

– Man kan säga att Saltglaserat är farfar till alla keramiker i bygden och Höganäs Keramik är deras far, säger Peter Nilsson. Många duktiga drejare gick från Saltglaserat till Höganäs Keramik och startade sen eget, precis som min far Ovar gjorde.

Kanske uppstod förvirringen kring var det ena började och det andra slutade redan då, när de flesta drejare i Höganäs växlade mellan att arbeta på de båda företagen – och det har inte blivit bättre sedan dess. När ingen värnar ett varumärke bleknar det snabbt, gränser överskrids och till sist är det knappt någon som ens reagerar längre.

Det finns förmodligen få människor i Kullabygden som skulle säga att det inte spelar någon roll om Saltglaserat finns kvar eller försvinner. I de flesta hem står säkert ett eller annat halvt bortglömt krus som bränts i en av de tio ugnar som användes under glansperioden. Och idag upptäcker en ny generation skönheten i det som deras föräldrar kanske tröttnat på. Men när det kommer till vem som ska ta ansvar för att produktionen verkligen överlever och att nya lärlingar får lära sig hantverket av Anders Johansson, då blir det genast mer komplicerat.

Ulf Holmqvist på Höganäs AB berättar att man beslutat bilda en stiftelse, med uppgift att äga och förvalta varumärket Saltglaserat i framtiden. Stiftelsen ska ha tre representanter – en från Höganäs AB, en från kommunen och en från Keramiskt Center. Både Ulf Holmqvist och Anders Johansson sätter stort hopp till just Keramiskt Center. Som en räddare i nöden hoppas de att centret ska säkra Saltglaserats framtid.

– Vi vill absolut inte lägga oss i diskussionen kring placeringen av centret, men det är viktigt att Saltglaserat blir en grundbult i deras verksamhet, säger Ulf Holmqvist. Det är upp till Anders Johansson att själv bestämma var han ska arbeta, men det vore synd om inte ugnarna och miljön exponeras för allmänheten.

För Anders är det självklart att det saltglaserade stengodset ska drejas i samma miljö som man alltid gjort.

– Man måste kunna se ugnarna samtidigt som man köper mina saltglaserade krukor. Allt hänger ihop och är viktiga delar av den verksamhet som funnits här. Taket är svart av röken från ugnarna och hur mycket man än städar kommer det alltid finnas kvar spår av keramiktillverkning här inne.

Stiftelsen Keramiskt Center har nyligen bestämt att man ska fortsätta sin verksamhet i Höganäs Keramiks gamla affärslokal på outletområdet några år till, där man varit sedan sommaren 2011. Ulf Molin, stiftelsens ordförande, ser ingen konflikt i att centret och Saltglaserat ligger på olika ställen.

– Keramiskt Center ska verka för bevarandet av den keramiska traditionen i hela Skåne – och i förlängningen i hela Sverige. Här i Höganäs har vi Saltglaserat, men även i Raus och Vallåkra bränner man med samma teknik. Vi ska samarbeta och hjälpa varandra, inte konkurrera och då är det ingen nackdel att centret har en egen lokal.

Traditionen och Saltglaserats överlevnad är, enligt Ulf Molin, viktiga delar i Keramiskt Centers framtida verksamhet.

– Vi är navet i den keramiska traditionen och kan till exempel ordna visningar och evenemang i ugnarna på Magasin 36, samtidigt som vi bränner i ugnen i Vallåkra, förklarar han.

Keramikproduktionen på Höganäs Keramik flyttade all sin verksamhet till Thailand för fyra år sedan och har inte kvar några kopplingar till Höganäs längre, mer än namnet.

Men för Höganäs AB är det avgörande att Saltglaserat finns kvar i staden och att tillverkningen fortsätter vara hantverksmässig. Ulf Holmqvist är inte intresserad av någon storskalig produktion utomlands.

– Saltglaserat måste handdrejas här, inte maskintillverkas i Thailand, säger han med eftertryck.

Det Anders Johansson framför allt drömmer om när han drejar sina krukor och muggar, är en lärling. En person som kan lära sig av honom, precis som han själv lärde sig när han kom till Saltglaserat för snart trettiofem år sedan och för första gången fick gå ut och hämta lera till sin drejskiva. Han vill föra sitt hantverk vidare, veta att det han kan fortsätter i någon annans händer, att historien inte slutar med honom.

– Många kan kanske dreja, men få kan sätta på ett öra ordentligt eller få till den rätta buktningen på en kruka eller kanna.

För några år sedan kom en äldre kvinna till Anders verkstad med en påse full av krukskärvor, resterna av en kanna som hon burit mjölk i som barn. Skärvorna hälldes ut och sen pusslade och limmade de tillsammans ihop kannan igen.

– Det var en enkel, stilren kanna, utan krusiduller, minns Anders. En typisk höganäskanna. Jag gjorde en ny till henne och sen dess har jag haft den i mitt sortiment.

Tidigare nummer

Webbplats www.kullaliv.se använder cookies. Mer information.