Mister Magasin 36

Egensinnig entreprenör, rastlös njutningsmänniska, ­perfektionistisk estet med totalt gehör för det som säljer. Med Magasin 36 har Anders Martinsson skapat ett av Skånes hetaste utflyktsmål som bara fortsätter att ­utvecklas och dra mer folk till Kullabygden.

”Goody, goody. Så här ska livet vara. Jag vill inte ha några måsten. Man får mycket mer gjort på jobbet när man har roligt”, säger Anders Martinsson med trendiga solbrillor på huvudet, cigg i handen, skönt bakåtlutad i en teakfåtölj. Runt halsen hänger en thailändsk singh – en gåva från mamman till hans yngsta dotter Himla – som har blivit en oskiljaktig del av honom. Enligt thailändsk tro ger en singh bäraren det han vill ha i livet. Men inte gratis. Man måste själv jobba för det.

– Jag känner mig nöjd nu. Jag har lärt mig att inte ha för många bollar i luften, att ta en sak i sänder. Jag tror jag har hittat en sund nivå i livet. För mig är det viktigaste livskvalitet, jag är inte beredd att offra för mycket av min fritid för att tjäna pengar.

En grön jättecontainer har parkerat på asfalten mellan huskropparna på Magasin 36. Anders arbetslag Bogdan, Adam och Pavel som varit med honom under hela Magasinresan, håller tålmodigt på att lasta ur mängder av föremål från Anders senaste inköpsresa till Thailand. Krukor, trädgårdsmöbler, specialtillverkade underreden till japanska byråer. Anders hjälper själv till med glittriga takkronor, inspekterar hur ett maffigt träbord har klarat av den långa resan och kämpar för att veckla ut en sliten vinröd trädgårdsstol. Konstaterar att med lite ändringar, mer avpassad efter den skandinaviska smaken, skulle stolen kunna bli en hit.

– Mitt liv bygger på att hitta inspiration i andras verk. Det är det som har varit min framgång. Man kan inte komma på allt själv, man måste plocka upp inspiration, säger Anders och delger sin strategi för att komma över de bästa bitarna under sina inköpsresor hos alla möjliga typer av antikhandlare. ”Ha cash i fickan, parkera fetmercan långt bort, ta av dig Rolexklockan, låtsas intresserad av tre grejer du inte vill ha och säg att det är alldeles för dyrt. Sen kan du knipa de bästa godbitarna.”

När Anders Martinsson och hans kompanjon Johannes Fridery 2009 köpte Höganäs Saltglaserats gamla lokaler, det som idag är Magasin 36, var byggnaden sliten, ruffig, knappt synligt från vägen för alla träd och buskar som någon slutat bry sig om för evigheter sen. Till och med råttorna hade flyttat ut. Här inne gjordes saltglaserad keramik. I byggnaderna intill fanns bygglager, en prylbutik och ett natthak. Men det var inte många som hittade hit.

Idag är Magasin 36 ett av Skånes, kanske ett av Sveriges hetaste ställen. Kombinationen av gammal industribyggnad med saluhall som säljer lokalproducerat, butiker inom design och inredning, därtill kreativa studios och genuina människor som gör sin egen grej har gått in i människors hjärtan.

– Hundratals människor har kommit fram till mig och sagt att de tycker att Magasin 36 är helt fantastiskt. ”Man tror inte man är i Höganäs man tror man är i New York.” De är så stolta över att jag har satt Höganäs på kartan och skapat Magasin och säger att ”nu slipper vi åka till Fyren eller till Mölle och äta glass”, säger Anders nöjt och tänder ännu en cigg.

När Höganäs Saltglaserat dåvarande ägare 2008 lade ner verksamheten fanns Anders och hans kompanjon Johannes Fridery i grannfastigheten med sitt företag Acedia Antique. De modifierade svenska 1700- och 1800-tals möbler – mycket ”paint and scratch” – och sålde till kunder i Italien och USA. Det var så de fick ihop startkapitalet till magasin 36.

– Vi behövde tusen kvadrat för verkstad och showroom. Det blev tretusen istället, säger Anders och berättar att Johannes befann sig i Frankrike och åkte skidor när han köpte fabriken.

– Johannes och jag är från två helt olika planeter. Men en riktigt bra kombination. Jag har stått för inköp, design och försäljning och gillar de vackra och fina bitarna. Johannes har varit den mer produktiva och resultatmedvetna. Han har förädlat våra möbler och tagit de tråkiga sakerna i fastigheterna som jag är usel på: bygglov, brandskydd, handikappanpassning och allt annat väsentligt. Han har gett oss mat på bordet medan jag har varit kreativ under hela processen.

På datorn inne på kontoret som ligger bakom Saluhallens restaurang visar Anders bilder på hur Magasin 36 såg ut när de tog över. Mörkt, skitigt, igensatta fönster, massor av prylar och skräp i hela byggnaden. På en av bilderna ser man hur röjningsarbetarna lassat ner mängder av bråte som bildar en enorm hög från golvet upp till andra våningen där restauranggäster rör sig idag. Det är svårt att greppa den enorma insats som har krävts för förvandlingen.

– Jag har aldrig haft så mycket energi som då. Jag var här hela tiden. Kunde inte gå hem inte gå och lägga mig. Jag levde här dygnet runt. Min dotters mamma Jenny gav mig mycket kraft i den här processen. En förutsättning för att mina vänner skulle komma och jobba var att Jenny lagade thailändsk mat. Då var de villiga att jobba kvällar och nätter. Initialt gjorde jag mycket själv, byggde konstruktioner. Stod och putsade väggarna inne i det som idag är Saluhallens matsal. Hela fabriken som är byggd i sten var som ett kylskåp. När det var fjorton minus ute var det kallare inomhus. Vi gick ut för att värma oss.

– Magasin var mitt eget dagis, min egen fristad. Jag ville skapa något liknande Christiania. Lika flummigt – men drogfritt. Jag ville arrangera mässor, konstutställningar, konserter och ha franska loppisar. Jag såg fram emot att bygga min egen våning, bo i en cool gammal fabriksmiljö som i New York eller Soho. Det var en pojkdröm. Det fanns aldrig en tanke på kronor och ören och att tjäna pengar, snarare att det skulle få kosta lite.

– Fan det var sexigt, roligt och busigt. Det roligaste var att gå runt på nätterna och planera hur jag skulle ha det. Det var så edgigt och crazy då, en annan grej, säger Anders och minns den första tiden när Magasin hade öppnat.

Hela bottenvåningen var fylld med hans udda, excentriska prylar, mattor, skåp, massor av antikt och etno.

– Det är fan bara du som kan sälja saker i den här stökiga och skitiga miljön, sa Lisa Hernström Storm till mig då och skrattade högljutt. Lerdammet låg tjockt mellan golvplankorna och snöade ner i butiken när man gick på ovanvåningen. Det tog flera år att stampa ner det.

Goda vännen Jessica Malmgren som drev Butiken på Köpmansgatan tyckte att Anders var helt galen när han visade Magasin första gången men var en av de första som flyttade in.

– Jessica och hennes anställda ”edgade av” lite och städade ut det mest extrema och galna men på ett sätt lyfte de också stället och utvecklade det till något mer sofistikerat.

Anders hjärta klappar för den gamla keramiktraditionen. Höganäs Saltglaserat nu med Anders Johansson vid rodret, skulle självklart vara kvar i lokalerna. Och antalet företag inne på Magasin växte snabbt. Höganäsgruppen som jobbar med modern keramik flyttade in liksom det kända danska varumärket Tine K. Snart var det också dags för Saluhallen och det enorma projektet att anpassa lokalerna till livsmedelshantering, bageri och restaurang. 2013 köpte Anders och Johannes hela den intilliggande fastigheten Röret 9. Helt plötsligt hade de inte 3000 utan 7000 kvadratmeter. I rask takt öppnade Höganäs Bryggeri och Restaurang Garage. Idag har Magasin 36 cirka 35 hyresgäster.

– Det finns något som heter positiv stress. Men det har varit lite mycket. Det har varit en kämpig resa ekonomiskt. En entreprenör och bankdirektör funkar inte så bra i samma lokal. Ingen förstod egentligen vad vi höll på med och oförskämt många ifrågasatte det. ”Det går aldrig”, var en vanlig kommentar.

– Tänk om jag vetat hur jobbigt det är att vara fastighetsägare. Jag är noga med att tala om att det är speciellt att hyra på Magasin 36, inte samma grej som på Väla. Och hyrorna är därefter. De första två månaderna brukar allt vara toppen, sen börjar folk gnälla, säger Anders, som en kommentar till ryktet om att han ibland kan ha ett hetsigt humör, att en och annan har fått sig en riktig ”Martinsson-blängare”.

– Jag gör allt med hjärta och passion och tycker inte om att bli trampad på tårna. Jag har inga problem med att man tycker olika men när man inte kan komma överens om små triviala logistikgrejer. Då får jag fullkomligt hjärnsläpp.

Anders Martinsson är född i Helsingborg. Han beskriver sin uppväxt som en resa mellan olika miljöer och samhällsklasser, från slitna bostadsområdet Fredriksdal i Helsingborg via småstaden Laholm till societetslivet i Mölle. Hans liv har alltid pendlat mellan ytterligheter – han har umgåtts både med de priviligierade ungarna på internatskola och i gangstermiljöer, alltid balanserat lite på gränsen.

Anders är ensambarn och menar att hans personlighet formats av hans kreativa egocentriska mor och hans ”farsa”, som är pilot – lugn, sansad, mer av kompis än förälder. Pappa väckte honom ofta med en chokladbit från taxfreen.

– Det var så jag blev tidigt sockerberoende.

Anders berättar att han idag har diabetes som han inte sköter om på bästa sätt. För några år sedan drabbades han av tuberkulos, låg på isoleringen i tre månader och var riktigt illa ute. Han lider fortfarande av sviterna av de starka medicinerna och har idag nedsatt hörsel.

– Min tjej läser till sjuksköterska. Hon pratar om livsstilsförändringar. Men det kommer nog aldrig att hända. Jag kan inte ändra min personlighet. Som jag lever förkortar jag nog mitt liv med tio år, samtidigt förlänger jag det lika mycket för att jag har så kul, får så många kickar. Summa summarum tror jag det blir plus minus noll.

Under gymnasietiden prövade Anders på fem olika linjer och ett år på internatskola i Sigtuna. 18 år gammal började han jobba på arkitektkontor och träffade Ulrika som idag har 18-åriga dottern Saga med. Åtta år på arkitektkontor, lika många år inom ekonomi efter ekonomiutbildning från Lunds universitet, eget redovisningsföretag och jobb som financial manager och med outsourcing på stora företag är pusselbitar för att förstå hur han gått i land med det enorma Magasinsprojektet.

För femton år sen såg Anders liv helt annorlunda ut:

– Jag bodde i en villa i Mölle, jobbade på företaget Agilante i Köpenhamn, körde en turkos jaguar, käkade sushi och räkmacka varje dag och vägde 107 kilo. Min chef sa: ”Anders du tjener mest på hele forretningen.” Jag svarade: nej det gör du. ”Ja men du jobbar ju kun halvtid”, imiterar Anders sin dåvarande chef på danska.

Anders minns väl kvällen. Han satt på middag med sina bästa vänner och barndomskompisar i Mölle, klädd i kostym, drack rödvin och kände plötsligt att ”nä fan det här funkar inte längre, jag måste göra något nytt. Jag kan fan inte bli gubbe när jag är 33.”

På gymet träffade han Lina, som är mamma till Anders son Milton. Han bröt han upp från sitt äktenskap och började ett nytt liv i en helt annan bransch.

– Det var Lina som väckte känslan, passionen och det kreativa i mitt liv. Utan henne hade jag inte brutit upp, säger Anders och fortsätter på kapitlet kvinnor.

– Jag är usel på relationer, världsmästare på skilsmässor. Mina tre ”fruar” är helt olika personligheter. De har verkligen gjort mig stark och gett mig ett brett känslomässigt spektra. Vi har bra relationer idag. När jag bodde i den gamla macken i Möllehässle firade vi jul tillsammans. Det var typ som i filmen ”Tomten är far till alla barnen”.

Idag bor sonen Milton med sin mamma mitt i en äppelodling i Södåkra, dottern Himla i Borås med sin mamma Jenny och dottern Saga i surfparadiset Perth i Australien. Anders medger att barnen är hans ständiga och dåliga samvete.

– Det är den jobbigaste biten i mitt liv. Jag har inte alltid varit närvarande. Karusellen snurrar, mitt ego tar över och jag har varit tvungen att jobba.

Vi återvänder till lokalen som ligger granne med restaurang Garage. Anders har gått varvet runt. Där han och Johannes renoverade möbler för ett antal år sen öppnar han snart sin egen knasiga och annorlunda butik. Den mjuka, jordiga färgskalan på väggar, dörrar och golv skapar en lugn bakgrund till afrikanska masker, japanska byråer och roliga, udda gejer. Anders berättar att han är sugen på att börja sälja igen, hitta tillbaka till sin spirit:

– Jag har kommit till insikt om att jag är bra på är att skapa miljön, plattformen och hitta de annorlunda, vackra grejerna. Sen ligger det i någon annans händer att sy ihop hela paketet.

– Allt här inne springer inte iväg. Jag gillar det annorlunda. Men jag har börjat samla mig lite grand och flippar inte ut lika mycket nuförtiden, säger han och skrattar när ögonen faller på en galen blå plåtuggla.

Anders energi verkar inte ha något stopp. Det finns fortfarande mer att göra på Magasin 36. Om den nya översiktsplanen går igenom och han får tillstånd att höja en våning vill han bygga ”asfeta” lokaler i etage, få in fler butiker och mer handel på det som är baksidan av Magasin 36 idag. På önskelistan står också en ännu hetare miljö för Höganäs Bryggeri.

– Jag gillar utmaningar och vill fortsätta hitta på nya spännande grejer på Magasin 36. Det måste hela tiden hända något. Det är det som är kicken.

Du har upplevt mycket och levt ett intensivt liv. Är det något du ångrar?

Anders tänker efter en kort stund.

– Nä, det är fan ingenting. Det ena är en konsekvens av det andra. Allt hänger ihop. Hade jag inte lagt alla år på arkitektfirmor och ekonomi hade inte Magasin 36 varit möjligt. Men skulle jag dö imorgon är jag ändå jävligt nöjd. Jag har haft ett händelserikt liv. Jag har inte missat nåt känns det som. I’m pleased.

Tidigare nummer

Webbplats www.kullaliv.se använder cookies. Mer information.