Prinsessan Fekita kör Porsche

Att driva ett B & B dit folk återkommer år efter år för att njuta av nybakat bröd och nymanglade lakan kräver sin ­kvinna. ­Anordnar man dessutom litterära ­salonger, ­älskar att resa och har stort bilintresse, då är man ”still going strong” fast födelse­attesten säger 1945. 

Ålder är väl inte något att hänga upp sig på, mamma är 96 och bor i eget hus i Strandbaden så jag har ju en bra förebild”, säger Birgitta Allroth när vi ses i hennes trädgård på Byavägen i Gamla Lerberget en varm augustidag.

Vi har träffats för att tala om hennes bilintresse – hennes ögonsten en Porsche 911 i färgen Old Oak Green, men Birgittas liv är så färgstarkt och innehållsrikt att det inte bara går att sammanfatta i skruvar, vridmoment och hästkrafter. I början av 2000-talet började hon till exempel att resa till Tonga i södra Stilla havet som ligger ca 1500 mil från Lerberget, alltså ungefär så långt borta man kan komma.

–Det var en omedelbar förälskelse i människorna, naturen, ja allt. På Tonga fick jag namnet Fekita som betyder ungefär ”av kunglig börd”. Kärlekshistorien varade i åtta år och jag hade långt framskridna planer på att flytta dit och öppna ett hotell. Av flera anledningar blev det inte så men jag har tiden i kärt minne, säger Brigitta.

Hon är inte Kullabo från början, utan född i Borås. Hennes mamma var vävlärare och pappa spinnmästare. I ett Sverige som förr var en stormakt inom textil var duktiga spinnmästare eftertraktade. Birgittas pappa fick en tjänst på yllefabriken i Marieholm utanför Eslöv i början av femtiotalet och Birgittas mamma som tyckte hela Marieholm luktade vått ylle propsade på att de skulle köpa ett sommarhus vid havet. Så blev det – i Strandbaden. Ett hus som Birgittas mamma bor kvar i fortfarande.

Själv började Birgitta jobba med silkscreentryck tillsammans med Sonja Danielsson på Sia Lustgården i Landskrona 1964.

– Det var en härlig tid, Lustgården var något nytt och fräscht och folk vallfärdade dit från hela Sverige såväl som utlandet. Efter några år tyckte Sonja att jag skulle gå vidare och söka till tillskärarakademin i Köpenhamn vilket jag gjorde.

–Det blev en bra grund att stå på och på köpet fick jag en liten kär ovana – att röka cigariller. Jag såg alla tuffa köpenhamnsdamer med en cigarill i mungipan och tänkte att så där vill jag också se ut. Fast jag röker bara munbloss, tillägger hon.

Efter sejouren i Köpenhamn bar det vidare till textilhögskolan i Borås och sedan rakt ut i arbetslivet. Textiljobb på Sia, Marimekko och Gulins i Stockholm. Sedan familjebildning med maken Nisse som resulterade i sönerna Marcus och Petrus. Ovanpå detta köpte Birgitta och maken Nisse den bedagade skeppargården i Gamla Lerberget som senare i livet skulle bli B & B Solgården.

– Ja det var full rulle säger Birgitta, min man Nisse var en framstående tandläkare som var tidigt ute med titanskruvar och hade fullt upp på kliniken i Helsingborg, där jag för övrigt arbetade i receptionen i åtta år vid sidan av allt annat.

– Vad du vad säger Birgitta plötsligt, det var jag som uppfann tangabikinin. Det var 1974 och Kvällsposten hade en bikinitävling. Jag hade några avklippta jeansben över som jag sydde ihop lite fräsigt och skickade in. Jag blev uppringd av den danske modefotografen Gunnar Larsen som hade ”gått i spinn” på min kreation. Han tog kontakt med den stora underklädestillverkaren Triumph i Tyskland och de högg direkt. Själv hade jag precis fått Peppe, han var bara fyra månader så jag var inte sugen på att kasta mig ut i modevärlden. Men några månader senare gick jag till Berthas kiosk på Lerbergsvägen och köpte magasinet Stern och där var det ett stort reportage om tangabikinis på Copacabana i Rio. Kändes lite snopet men samtidigt roligt, sådant är livet, säger Birgitta.

Birgitta lever efter mottot: motgångar är till för att övervinnas. Den talangen fick hon verkligen nytta av när maken Nisse flyttade till sin tand­sköterska på Tågaborg.

– Inte kul, säger Birgitta, men bäst-före datum i äktenskapet hade passerats med råge. Men man måste ju försörja sig. Jag hade ju turen att vara ägare till min fastighet. Där hade jag tidigare drivit lyxloppis under namnet Boutique Tur & Retur. Men min dröm hade alltid varit att öppna ett charmigt och personligt bed and breakfast och när nu jag var tvungen att försörja mig helt själv så dammade jag av planerna och skapade B & B Solgården i min gamla skeppargård.

Vid det här laget så kanske någon uppmärksam läsare börjar morra och fråga sig; är inte detta en artikel under vinjetten ”Kullamotor”, alltså:

– Mitt biintresse föddes när jag såg Margareta Ramsay, senare kulturintendent på Krapperup, stanna till utanför sina föräldrars fastighet i Strandbaden. Margareta körde, har jag för mig, en öppen Austin Healey och jag föll pladask, det såg så läckert ut. Och efter det så hade jag ett extra gott öga till kavaljerer som körde sportbil, skrattar hon.

Birgittas första egna sportbil var en Porsche 356:a som hon älskade och till och med körde på Ring Knutstorp med sina söner i baksätet. Senare bytte hon 356:an mot en nyare Porsche 944 men det blev ingen långvarig kärlek – en Porsche ska ha motorn bak, så är det bara. Hennes nuvarande 911:a av årsmodell 1979 såg hon i ett fönster hos Bilhallen i Helsingborg och bestämde sig direkt.

– Men jag trivdes inte med medlemskapet i Porscheklubben PCS, det var lite snobbigt för mig. Jag ringde Bengt Alsed i Jonstorp som var grundare av 356-klubben där jag tidigare hade varit medlem och frågade om jag fick komma tillbaka trots att jag hade en nyare Porsche. Han sa ”välkommen, ditt gamla medlemsnummer 222 väntar på dig”.

–Så nu är jag tillbaka bland mina gamla kompisar och vi träffas första torsdagen varje månad på Tunneberga gästis, äter gott och pratar om bilar och mycket annat. Man kan inte annat säga än att jag lever det goda kullalivet!

Tidigare nummer

Webbplats www.kullaliv.se använder cookies. Mer information.