Med absolut känsla för stil

Med absolut känsla för stil

Hennes lyxbohemiska stil har gått rakt genom tv-rutan och att kliva över tröskeln till hennes hem i Höganäs är som att gå in i ett levande konstverk. Marie Olsson Nylander har över 26 000 följare på Instagram, en aldrig sinande ström av inrednings­uppdrag, men är idag fyrabarnsmamma framför allt. 

 Kanske var det hennes och systerns fria händer att inreda barndomshemmet hur de ville eller också alla utflykter till skånska slott och museer tillsammans med fastern. Marie Olsson Nylander vet inte säkert vad som födde hennes utomordentliga känsla för ting, möbler och rum, men så länge hon kan minnas har det estetiska intresset funnits där.

– Tio år gammal lutade jag av min första möbel – ett skrivbord. Jag minns att jag stod på vinden och blev helt snurrig av ångorna. När jag och min syster fick pengar till kläder köpte jag oftast bara ett enda plagg som jag verkligen fastnade för, skrattar Marie medan solljuset försiktigt silar fram genom den grå marshimmeln och landar på Solveig, snart tio månader, som just har vaknat i sin mammas famn intill fönstret med nymålade svarta snickerier ut mot Hamngatan.

Vi dricker kaffe och äter kanelbullar vid ett bord av marmor och stål från 70-talet under italienska Flos lampa Viscontea som liknar en stor kokong. Hunden Chorizo slickar i sig de smulor som hamnar mellan krom- och mockastolarna och får snart sällskap av en krypande Solveig på det ljusa brädgolvet.  

– Hon är ett under och jag är så rörd över hela hennes lilla person. Ett fjärde barn vid 42 fanns inte i min fantasi, inte efter cellgiftsbehandling som jag mycket väl kunde ha blivit steril av. Karriär – vad betyder det liksom? Tiden med barnen är det absolut viktigaste. Men samtidigt måste vi ju försörja oss och jag har förstås förmånen att mitt jobb också är min passion.

Marie är stylist, men inredningskonstnär är egentligen en mer korrekt benämning. Hon bygger scener och rum i huvudet och överför dem till verkligheten, fyller dem med sin högst personliga mix av maffigt och fint, antikviteter och nyare design som en sorts Pippi Långstrump i utsökt lyxförpackning. Idag väljer hon gärna natur, sten och trä som dominerande inslag – från att tidigare ha experimenterat mer med färg och material och dessförinnan haft en stil som gick mer åt det franskt lyxbohemiska.

– Jag inspireras också av 70- och 80-talet och av inredningstidningar förstås, säger Marie och räknar upp en lång rad av magasin som går att finna i välsorterade presskiosker.

Sedan hennes och maken ­William ”Bill” Nylanders totalförvandlade 70-talsvilla i Arild dokumenterades på 12 sidor i tidningen Residence år 2010 har det inte funnits någon hejd på företag och privatpersoner som velat anlita företaget MO Interior eller köpa deras inredning.

Familjen Olsson Nylander flyttade 2013 till redaren och sjökaptenen Killmans magnifika villa vid hamnen i Höganäs, ett hus som Marie cyklade förbi och drömde om att bo i redan som barn. Alla som sett de senaste tre säsongerna av SVT:s Husdrömmar har kunnat följa parets senaste renoveringsresa, men också fått en inblick i dramatiska händelser i deras privatliv.

– Jag var tveksam till den senaste inspelningen och ville inte att de skulle fokusera så på familjelivet. Istället försökte jag få det till att kretsa kring kakelugnsbygget och vad som hänt med huset, men vi kunde inte påverka hur de klippte och jag förstår dem ju samtidigt. Tv-tittare har både ringt och mejlat till SVT och velat veta hur det gått för oss. Men överhuvudtaget är bilden av mig i tv inte riktigt en jag kan identifiera mig med, säger Marie som i verkligheten känns som ödmjukheten personifierad.

Under den tid som första säsongen av Husdrömmar spelades in skilde hon sig från Bill och drabbades av bröstcancer. Idag beskriver hon det som att hon befann sig i en dimma och bara gick på autopilot.

– Jag tror att det var stress som gjorde att jag fick cancer. Från en dag till en annan hade jag en knuta stor som en fingertopp i bröstet – en snabbväxande, aggressiv tumör.  

Karriären gick samtidigt på högvarv. Senaste decenniet hade Marie inte bara slagit igenom som heminredare med fasta uppdrag för norska magasinet KK och svenska Residence, utan också drivit grossistfirma, inredningsbutik, renoverat fem egna hus och fött tre barn. I slutet av 90-talet träffade hon Bill och innan paret köpte den där sedermera väldokumenterade 70-talsvillan i Arild hade de redan hunnit köpa och på egen hand renovera ett gammalt stenhus på Norra Kustvägen vid samma by, före detta Missionshuset på Brahegatan i Höganäs samt ett parhus på Wilson Park, Helsingborg.

– Jag har haft en inre, själslig rastlöshet som driver eller river mig på gott och ont. 

Yrkesmässigt har rastlösheten ofta gynnat henne. Hon är orädd och ger sig inte utan ser möjligheter där andra ser svårigheter och älskar att ”trolla med knäna”. Hon kallar det att följa sin killer instinct om det så handlar om att köpa ett franskt gigantiskt patinerat badhusskåp som hon bara sett ett litet hörn av bakom en massa bråte i en antikvitetsaffär i London, eller om att få de förra ägarna av huset att ta med sig sitt kök och därmed gå ner i pris.  

Som inredare är hon oerhört mån om att alla detaljer ska stämma och kan förfäras av en kund som bryter stämningen hon skapat genom att sätta dit några smaklösa metallkrukor.  

– Men jag har kommit på att det kostat mer i både tid och pengar än vad jag tjänat på det och för några månader sedan slutade jag helt med homestyling inför husförsäljningar. Jag började med det redan 2005 när ingen riktigt fattat grejen och har egentligen gått back på det. Jag vill alltid göra mitt bästa men ingen förstår att designsoffan jag burit dit kanske är värd hundratusen utan alla vill pruta på möbelhyran, till och med mäklarna.

Hon har överlag blivit bättre på att säga nej.

- Jag jobbade alldeles för mycket när mina söner var små och jag minns fortfarande att Vidar en gång sa ”mamma du får aldrig vara borta mer” när jag varit på inköpsresa i Indien i tio dagar. De har naturligtvis också påverkats starkt av min sjukdom och jag försöker reparera genom att ge dem all min tid de behöver. Ytliga vuxenvänner och parmiddagar har för länge sen gått bort och jag tar inga jobb som innebär att jag måste vara borta flera dagar från familjen. 

När hon efter skilsmässa och cancerbehandling var djupt nere i en depression startade hon sitt Instagramkonto och gensvaret har efter hand blivit enormt. Idag säljer hon de flesta av sina saker och möbler till personer som sett dem på bilder här. Men det är inte bara interiörbilderna som berör människor från när och fjärran, utan också Maries ofta poetiska och personliga betraktelser. 

Även om hon är en del av inredningsbranschen och expert på att minimera är hon nästan allergisk mot bilden av människor som lever perfekta liv på helt rena ytor – det skavda och nötta är mycket vackrare och inredning handlar inte om pengar, anser hon och vi backar bandet igen till uppväxten i Höganäs, först i ett hus ett stenkast från Bertas kiosk, sedan i Ornakärr. Marie och hennes ett år yngre syster bodde med sin pappa som drev bilverkstad på orten och gör än idag.

– Jag har nog fått entreprenörskapet från honom. Han har slitit mycket hårt och kämpat. Min syster och jag skötte hushållet och städade varje dag efter skolan, hon ovanvåningen och jag nedervåningen. Till jul pyntade vi hela huset själva och det var rätt mycket ”High Chaparral” över hela min barndom. Mycket fri lek samtidigt som jag blev vuxen tidigt.

En av Maries främsta samarbetspartners, fotografen Sara Svenningrud, är också hennes äldsta, bästa vän och deras lekar var äventyrliga. Under flera, kalla månader grävde de en stor, underjordisk koja med en masonitskiva som tak i Lerbergsskogen som de inredde med kottar, grenar och stenar och till och med eldade i, innan en upprörd granne satte stopp och tvingade dem att fylla igen det gigantiska hålet.

– En annan gång lånade vi en båt och rodde långt ut på Sundet helt inne i vår lek, men tappade årorna och jag fick hoppa i och dra i land båten simmande.

Farmor Verna i Gantofta betydde oändligt mycket som trygg bas och periodvis bodde systrarna Olsson även hos henne.

– Där hade vi också fri tillgång till allt i huset, även hennes klänningar och jag har ju sedan dess varit klänningsfetischist, liksom lampfetischist. Min farmor gick alltid klädd i sjalett och två kjolar, en överst som fick lov att bli smutsig. På samma sätt hade hon en fultrasmatta och en fintrasmatta. Hon var fattigpensionär, men delade med sig av precis allt och gjorde pannkakssmet till oss barn även när hon bara hade ett ägg. Hon hade ett estetiskt sinne, men fick aldrig riktigt utlopp för det utan jobbade på Findus och var en udda fågel sedan hon kommit hit från Finland, säger Marie och måste torka tårarna som minnena trycker fram.

Marie själv ville egentligen gå beklädnads­teknisk linje på gymnasiet, men följde då inte sitt hjärta utan valde ekonomisk linje för att sedan byta till social vilken senare kompletterades med komvux.

– Efter gymnasiet ville jag flytta till Mallorca, men det tyckte inte min pappa var nån bra idé, utan istället blev det Zell am See i Österrike som han tyckte var mindre farligt. Jag jobbade som servitris där i två år och lärde mig att bära fem ölstop i varje hand, något som än idag gör att jag har starka armmuskler, säger Marie och flexar biceps.

Tillbaka i Sverige utbildade hon sig till informatör på högskolan i Halmstad och fortsatte att jobba på restaurang, parallellt med att hon på fritiden gjorde fynd på loppisar, nätet och antikmarknader. 

– Det tog lång tid innan jag förstod att inredning faktiskt var något jag kunde tjäna pengar på. Och än idag tänker jag ibland ”Vad ska jag bli när jag blir stor?”. Men å andra sidan tror jag på uttrycket Stick to your Guns.

Idag gör Marie de flesta jobb på distans, från hamnkaptenvillan som även fungerar som fotoateljé, och har sitt största nätverk i Oslo, men har fått uppdrag från hela Europa, Ryssland, Japan och USA. 

– Min stil är ganska osvensk och jag blir nog aldrig profet i min hembygd. Helt klart hade karriären blivit en helt annan om jag flyttat till Los Angeles, det ­märker jag på responsen därifrån. Men nu trivs vi så bra här och barnen har hela sitt liv här, har gått på samma skola hela tiden trots att vi flyttat så mycket.

Solveig kryper fram till ett av husets alla udda och unika föremål – en kolossal byst av konstnären Ture Johansson – ett ungt självporträtt  – och nyper honom i näsan.

Sedan Marie och Bill hittade tillbaka till varandra och gifte om sig sköter de det mesta både hemma och professionellt tillsammans. 

– Det är helt vanligt folk som anlitar oss, men också en hel del höjdare inom näringslivet som har representationsmiddagar hemma och sådär. 

Att det är Marie som ligger bakom stylingen av dessa affärsmäns hem är alltid hemligt, till skillnad från konstnärsnamnen bakom tavlorna på deras väggar eller trädgårdsdesignerna bakom utomhusrummen. Restauranger och andra företag skyltar däremot gärna med att de samarbetar med MO Interior. Marie står bakom inredningen av Sillen och Makrillen i Helsingborg och nyöppnade krogen Bara Vara, som totalrenoverats efter hennes instruktioner. Tillsammans med fotografen Rickard Eriksson har hon i år skapat fotokonst till Radisson Blu Royal Hotel i Köpenhamn, baserad på legendariske Arne Jacobsens design. Nyligen blev hon också klar med inredningen av en frisörsalong på Emporia i Malmö och är parallellt engagerad i Ballroom Blitzz, vännen Monica Daxbergs exklusivt personliga butik i en stor våning från förra sekelskiftet i Helsingborg.

–Jag började jobba så smått redan nio dagar efter Solveig föddes, men hon är ju med oss överallt och vi har inga fasta arbetstider. Och när de stora barnen kommer hem till mellanmålet samlas vi allihop.

 

Tidigare nummer

Webbplats www.kullaliv.se använder cookies. Mer information.